Fjällbönder

Nästan hela Härjedalen ligger ovanför odlingsgränsen och korn var det enda som kunde odlas gynsamma år. Bönderna hade fjällkor, får och getter som gav smör, ostar, messmör och färskostprodukter. Skinn och andra delar av djurenockså tillvara. Under sommarhalvåre fick de äta sig stora och starka på fäfodvallen. Det gav mycket mjölk. C-vitaminrika bär och god svamp plockades också i mängder om höstarna och det bidrog till naturahushållningen.
Ofta hade gårdarna mycket skog och under vinternavverkades det man behövde. Många bönder blev skickliga timmerhantverkare och de mer konstnärliga kunde snida eller måla.
Att leva på naturahushållning gav inte mycket pengar. Därför kunde det hända att härjedalingen gav sig ut på dagsverken under vintrarna, både västerut till Hälsingland och österut mot Tröndelag, Norge.

Det berättas om en skidåkare för länge sedan, som passerade ett gårdstun i ödemarken. Ut på tunet kom en ung pojke. Den unge frågade den passerande om han visste om det var långt kvar till våren!
Det krävs inte så stor inlevelse för att förstå djupet i den frågan. Pojken hade under vintern lämnats med sina småsyskon och väntade nu på sina föräldrar, som skulle komma hem till våren!

I dag kan vi inte klara oss utan mobil-telefon ens några timmar.